Orolig vardag i Filippinerna

I Filippinerna är militärkupper och protester mot makthavarna  en del av vardagen. Där gör separatister och vänstergerillor oavbrutet motstånd mot de valda ledarna. Det senaste decenniet har bjudit presidentskapet i Filippinerna på stor dramatik.

I Filippinerna arbetar makthavarna sällan under ro eller med stöd av folket. Ända sedan republiken blev självständig år 1946 har präglats av gerillakrig, massiva protester och kuppförsök. Väpnade konflikter pågår sedan länge – under nära ett halvt århundrade har regeringsarmén kämpat mot både vänstergerilla och muslimska separatister i landets södra delar.

Två gånger har presidenter tvingats avgå på grund av folkliga protestdemonstrationer. 1986 störtades president Marcos efter dryga 20 år vid makten och hans efterträdare utsattes för inte mindre än sju kuppförsök, en företeelse som inte har blivit ovanligare med tiden.

Det senaste decenniet har även det varit turbulent. När Joseph Estrada valdes till president 1998 utlovade han att förbättra levnadsvillkoren för den fattiga befolkningen, men hans styre utmärktes istället alltmer av korruption och maktmissbruk. befolkningen protesterade mot denna omsvängning i politiken. Efter att Estrada anklagats för att ha tagit emot miljontals dollar växte motståndet och reaktionerna blev dramatiska. Under en massdemonstration med 100 000 deltagare lämnade vicepresidenten Arroyo regeringen och slöt upp bakom demonstranterna. Men Estrada ville inte lämna ifrån sig makten.  Anklagelserna utmynnade i att han ställdes inför rätta där han åtalades för att ha tillskansat sig hela 80 miljoner dollar. Även sedan militär och polis dragit tillbaka sitt stöd till presidenten och högsta domstolen formellt avsatt honom vägrade han att lämna sitt ämbete.  Efter att Estrada ignorerat den sista chans att avgå frivilligt som domstolen gav honom marscherade tiotusentals demonstranter mot presidentpalatset för att tvinga honom från sin post. Presidentens vaktstyrkor hotade först med blodsutgjutelse, men när Estrada en kort stund senare insåg att militären hade slutit sig till oppositionen meddelade han sin avgång.

När så Estrada slutligen gav efter för protesterna besteg vicepresident Gloria Arroyo, som ställt sig i spetsen för protesterna, tronen. Men inte heller den nya presidenten har fått styra ostört. Den politiska oppositionen har flera gånger försökt avsätta även henne. Hon lyckades behålla makten efter valet 2004 men möttes av anklagelser om valfusk. Starka krav på hennes avgång blossade upp igen 2005 när nya bevis för valfusket presenterades, men presidenten har alltjämt lyckats hålla sig kvar vid makten. Flera gånger har det också rapporterats om massakrer i landet och presidenten har anklagats för samröre med de skyldiga. Mycket talar för att militären varit inblandade i morden på hundratals aktivister. År 2006 rapporterade myndigheter att militären hade avvärjt ett nytt kuppförsök. Presidenten då utlyste undantagstillstånd efter en massaker på nära 50 filippiner varav merparten tros vara journalister. Undantagstillståndet lyftes senare och även efter det har rapporter om kuppförsök inkommit.

Det senaste decenniet har varit dramatiskt för den filippinska befolkningen. Det nya millenniet började med att oppositionen lyckades störta en president men hans efterträdare ärvde såväl motståndet som tronen. Snart är det val på nytt och då kommer en ny president att koras. Tiden får utvisa om även denne kommer att få möta massornas motstånd.

Josefine Andersson