Chockdoktrinen. Katastrofkapitalismens genombrott
“Chockdoktrinen. Katastrofkapitalismens genombrott” -Naomi Klein, Ordfront, 2007, 679 s.
I Kleins genombrottsbok, No Logo (även kallad antiglobaliseringsrörelsens bibel), fick man läsa en detaljerad beskrivning om vad världens alla multinationella företag gjorde för att säkerställa profiten inom företaget. Problemet med No Logo var att den förklarade, förvisso utförligt, något man mer eller mindre redan visste, det vill säga att vissa storföretag saknar etiska gränser. Storföretag har använt barn i produktionen, struntat i att betala ut löner osv. Det intressanta med Kleins nya bok, Chockdoktrinen, är att hon nu kopplar ihop storföretagens agerande med vissa regimers och samtidigt hävdar att detta är det oundvikliga resultatet av nyliberalismens/ nykonservativismens ideologi. För att underbygga sin argumentering går Klein direkt till attack till denna rörelses intellektuella ledare, den nyligen avlidne Milton Friedman, amerikansk ekonom vid det beryktade University of Chicago. Klein beskriver i fall efter fall hur dennes läror ligger till grund för övergreppen av militärjuntorna i Sydamerika, Suharto-regimen i Indonesien, Apartheid- regimen, Ryssland mot Tjetjenien, USAs krig i Irak och intressant nog, massakerna vid Himmelska Fridens torg 1989.
Klein menar att dessa katastrofer är mer eller mindre en oskriven del av Friedmans filosofi. Anledningen till detta är att det bara är den rika eliten som vill genomföra Friedmans reformer och därför måste majoriteten, de fattiga, förtryckas så att de fokuserar på annat än att motsätta sig ekonomiska reformer, till exempel direkt överlevnad. Folket måste alltså försättas i ett chocktillstånd annars kommer de att motsätta sig Friedmans system. Detta är chockdoktrinen.
Med andra ord menar Klein att demokrati och “Friedmanism” inte går att förena eftersom den aldrig skulle få folkets stöd av den enkla anledningen att folket blir urfattigt. Det kommer därför inte som en chock när Klein nämner Pinochet i militärjuntans Chile, Deng Xiaoping i Kina och ledarna för Apartheidregimen i Sydafrika som exempel på Friedmanister och att deras handlingar var en del i upprätthållandet av Friedmans ekonomiska system. Grova brott mot mänskligheten var helt enkelt nödvändiga.
I korta ordalag är Kleins bok en mycket provocerande bok som bör läsas av alla som strävar efter att nyansera sitt utrikespolitiska kunnande och hennes åsikter ger onekligen nya perspektiv när man ska bedöma utrikespolitiskt agerande. Personligen tycker jag att Klein, med denna bok, befäster sin ställning som en av vänsterrörelsens ledande intellektuella då hon visar en förmåga att problematisera och en vilja att gräva djupt för att få fram sanningen. Läs boken helt enkelt!
http://www.timbro.se/
Den 17 december recenserade författaren och idéhistorikern Johan Norberg den nya boken “Chockdoktrinen” av Naomi Klein vid Timbors stora evenemang i centrala Stockholm. För den samlade skaran av över 260 personer presenterade Johan bland annat tio allvarliga sakfel i boken, sakfel som vart och ett för sig är tillräckligt för att ifrågasätta Kleins kunskaper och seriositet. Till detta lade även Boris Benulic, redaktör för kulturmagasinet Voltaire, sin syn på Naomi Kleins “Chockdoktrinen” och hur den i mångt och mycket liknar boken “Da Vincikoden” i sin icke-seriositet.
För de som missade arrangemanget lägger vi nu ut ljudklippen från Johans och Boris presentationer här:
http://download.timbro.se/events/Klein-071217-Johan.mp3
http://download.timbro.se/events/Klein-071217-Boris.mp3
http://knuff.se/q/klein+norberg+chockdoktrinen/sammanfattning
Har inte läst så långt i Kleins bok ännu, men hittills delar jag uppfattningen att den verkar ha ett och annat gemensamt med DaVinci-koden. Medan den senare har fått oförtjänt mycket skit för en del faktauppgifter (det är ju ingen faktabok), tycker jag att det är trist att Klein tycks ha placerat sig i konspirationsteorigenren. Jag tror ändå att det är värt att läsa Kleins bok, antingen som en underhållande deckare, eller för att med kritiska ögon få sina föreställningar utmanade.
Ja jag håller med dig, den bör läsas. Det sa även de som höll i föredraget på timbro.
Men man kan nog läsa den och sen komplettera med en av Friedmans egna böcker eller varför inte den här med http://www.guidetoreform.com/site/. Det intressanta är ju som du säger att få många perspektiv, så man kan sätta det man läser i ett någorlunda “avvägt” sammanhang.