Hashtagen “Rhodes must fall” trendar just nu Twitter i Sydafrika. Studenter i olika städer har rest sig i kampen för avkolonialisering. Trots att de stränga apartheidlagarna är borttagna finns uppdelningen av människor fortfarande kvar. Vita har mycket större möjligheter än de som inte betecknas som vita och allra mest utsatta är de svarta. Landet har inte gjort upp med kolonialiseringen på långa vägar. Därför är det kanske föga förvånande att om du reser runt i Sydafrikas olika städer hittar du alltifrån gator namngivna efter rasistiska ledare, parker uppkallade efter vita kolonialister till statyer på vita förtryckande män. Kolonialmannen John Cecil Rhodes är en av dem som porträtteras och som även har flera i platser namngivna efter honom.
Som många andra protester startades även denna av studenter, denna gång vid University of Cape Town (UCT). Det började med att en student kastade avföring på statyn av Rhodes som finns på universitetets campus. Rhodes ses som en symbol för rasism och förtryck och det är inte konstigt när han bland annat ville att “den vita rasen” skulle styra eftersom den enligt honom stod över alla andra. Protesterna vid UTC har spridit sig över Sydafrika och runt om i landet slänger studenter avföring och symbolisk vit färg över statyer av forna kolonialister. Protesterna har grenat ut sig till att handla om kamp mot de vita privilegiet. Bland annat kräver man nya läroplaner eftersom de nuvarande anses vare eurocentriska tillsammans med krav på namnbyte på institutioner som Rhodes University och University of the Witwaterrand och andra platser med framförallt afrikaansspråkiga namn. Några vill till och med ha bort alla namn som är på afrikaans eller engelska.
21 år efter apartheids fall är rasfrågan lika närvarande i vardagen. Varje gång studenterna på UCT går till sina lektioner påminns de om den rasism de utsätts för och faktumet att statyer på personer som förtryckte rasfierade, viftas bort som petitesser. Diskussionerna på nätet är hatiska, rasistiska och många verkar inte förstå statyernas symbolvärde. De protesterande anklagas för att fokusera på ett litet problem och att vara otacksamma gentemot den generation som stod upp mot apartheid genom att inte fokusera på sina studier utan vara ute och protestera mot petitesser. Andra menar att om statyerna tas bort, skulle allt som västerlänningar kommit på tas bort, inklusive Rhodes-stipendiumet som hjälpt så många att kunna studera.
Mannen på gatan är, oavsett hudfärg, generellt skeptisk. President Zuma fördömer förstörandet av statyer och under en taxiresa berättar chauffören hur frustrerad han känner sig över allt fokus på det som varit och menar att det är dags för Sydafrika att tänka på framtiden. ”Vi har andra problem som behöver lösas. Dessutom byggde dessa personer universiteten och vägarna. De var inte bara dåliga. Har vi då rätt att ta bort deras namn från något de byggt?”, säger han och pekar på vägen framför oss samtidigt som vi passerar Jan Smuts väg. När jag frågar vad han tycker om att vita har oproportionerligt många höga positioner på universiteten säger han att den som är bäst kvalificerad ska få jobb, och om personen råkar vara vit så får det vara så. ”Fast det ska vara hälften kvinnor och hälften män”, lägger han till när jag frågar om det intersektionella perspektiv rörelsen utger sig att ha.
Studenten Paneshe Chigumadzi, involverad i Transform Wits, är av en helt annan åsikt gällande den etniska uppdelningen. Hon är trött på att ingen lyssnar på kraven på förändring och att det som krävdes var att någon kastade avföring på Rhodes staty. “Det finns människor som har försökt förändra University of the Witswaterrand i tjugo år med fredliga metoder, men situationen ser fortfarande ut som den gör”. Paneshe ger sig direkt in på den aktuella debatten i Sydafrika och det märks att hon är påläst. “De vita som menar att just de inte har något med apartheid att göra, saknar förståelse om hur den socio-politiska ekonomin i apartheid fungerade. Det spelar ingen roll vem man är, anti-aparthiedaktivist eller National Partyanhängare, som vit drog man alltid fördel av den rastistiska policiny och gör det än idag.” Som ett exempel tar hon upp att den genomsnittliga vita familjen tjärnar sex gånger mer and den genomsnittliga svarta familjen. “Att förneka detta privilegium är kriminellt”.
När det gäller de som påstår att de unga idag slösar bort sina möjligheter, som deras föräldrar aldrig hade, menar Paneshe att detta svar representerar den fundamentala missförståelsen av den historiska processen som fört Sydafrika till denna stund. Paneshe menar att hon istället hedrar sina föräldrars kamp genom att fortsätta den. Diskriminering finns ju fortfarande kvar.
Paneshe ifrågasätter representativiteten av de som jag talat med, och deras skepsis mot rörelsen, och menar att det finns många personer med olika etniska bakgrunder i Sydafrika som förstår att det inte handlar om att “ta bort historia”. “Cecil John Rhodes översåg dödandet av flera miljoner afrikaner. Det är en förolämpning, minst sagt, att ha kvar statyerna av honom.“ ”Många av dem som påstår att man tar bort historia om man tar bort statyerna, skulle aldrig föreslå att judar skulle ha kvar statyer av Hitler.” Paneshe ska forsätta arbeta med Wits studenter och Transform Wits. “Vi får hoppas att vi inte blir utslängda från Universitetet” säger hon och ler allvarligt.
Ju längre tiden går blir fler och fler involverade och de politiska partierna ser det som en möjlighet att vinna stöd från väljare. Frågan som ställs är dock hur långt studenterna kommer att driva rörelsen. UCT har gått med på att ta bort statyn men ju längre tiden går desto mer svalnar medias tryck. Kommer det finnas momentum kvar i rörelsen när Rhodes staty är borttagen? Förhoppningsvis kommer de fortsätta att kämpa för förändringar i kursplaner och större variation på lärarkåren, men erfarenheter från andra rörelser talar för det motsatta. Som med så mycket annat i livet får vi helt enkelt vänta och se, men en sak är klar, rasfrågan är lika aktuell idag i Sydafrika som för 21 år sedan.
Av: Sofia Albért
